En fågel i handen.

Jag är egentligen tveksam till om det är bättre med en fågel i handen än tio i skogen. Minst tio ska det vara, många fler än så och de ska vara överallt på alla ställen där de trivs och kan leva sina liv.
Fast om man någon gång får chansen att känna de förvånansvärt mjuka blåmesfötterna mot handen så är det en nästan magisk känsla.
Igår var det så.
Nu samlar jag den känslan i minnet och hjärtat.